The 3rd Story

Det finns vissa saker jag är “anti” - mest för sakens skull. Linux kan inte vara så extremt mycket bättre än Windows. En iPod kan inte vara så extremt mycket bättre än en vanlig MP3-spelare - den ska ju ändå bara spela musik. Försök göra det på så många olika sätt.

Nu har jag en iPod och har insett att den faktiskt är så bra som det ryktas. Fan också.

I mer än ett och ett halvt år så har jag väntat på att Apple ska släppa sin touchscreen-ipod (det ryktades[1] en[2] hel[3] del[4] vid den tiden). Nu har de äntligen fått tummen ur och producerat något som nästan var vad jag hade hoppats. Mindre utrymme, men å andra sidan wifi och en webbläsare.

Och det är den bästa mp3-spelare jag har ägt. Nåja, det är inte så himla svårt att slå. Mina tidigare har mest varit av USB-sticka-typ, men jag har även haft en lite mer avancerad multimediamaskin som jag bar omkring på ibland.

Så, vad är så himla bra med den då? (som om ni inte kan googla upp en sån här lista ändå)

• Interfacet. Man ler inom sig när man använder det. Det är så smidigt. Superenkelt att navigera till den låten man vill spela och mysiga funktioner kommer ihåg vilka tv-serie-avsnitt du har sett och tar bort dom vid nästa synkning för att kasta in ett nytt.
• Skärmen. Att se på TV-serier är inget problem alls, och processorn verkar vara häftigare än på min K800i så den klarar av högre bitrate. Visst, man måste fortfarande transcodea så det är fortfarande sugigt.
• Wifi. Webbläsaren är faktiskt kompetent och jag kunde till och med kolla jobbmailen från den. Youtube och iTunes Wifi Store är också roliga saker, men … Wifi är fortfarande för ovanligt så jag tror inte jag kommer att ha nytta av det utanför hemmet.
• Halvt om halvt: Utrymmet. 16 GB är faktiskt väldigt mycket för att vara flash-minne, men … Med en musiksamling på 60-70 GB så känns det som en begränsning. Nu behöver jag ju inte ha med mig mina 10 GB julmusik varenda dag, så det går ju att prioritera lite.
• Halvt om halvt: iTunes. Det finns saker jag inte tycker om med det, så som att den har _ett_ sätt att organisera låtarna, och det är inte så jag vill ha det. Men det går att ställa om sitt arbetsflöde lite och göra lite inställningar … Kompromiss. Men å andra sidan så tankar den ner podcasts och fixar Album Artworks åt mig, så på det stora är jag nöjd. Jag får blogga separat om hur jag har gjort med iTunes.
• Repfri skärm. Hoppas jag.

Dåliga saker dårå:

• Storleken. Jag skulle inte vilja göra skärmen mindre, men den är lite otymplig att ha i framfickan. Det går, men … Det är tur att den är tunn iaf.
• Laddningen. Man måste ha en PC med drivrutinerna installerade, dvs Itunes modell nyare. Finns inte till Windows 2000. Sug. Köpa en extern laddare? Jo, det blir väl det…
• Batteritiden. 22 timmar musik och 5 timmar video. Bättre än min bärbara och jag har väl inte sett några andra musikspelare som har mer, men jag vill ha mer ändå. Och jag är kund och har alltid rätt.
• Hörlurarna. Såklart. Vad hade ni förväntat er? Jag kan inte förstå varför så många använder originallurarna. För att de är vita? Måste vara det.

Jag har haft leksaken i typ en vecka så jag får väl se vad jag tycker om den efter en månad eller två. Men just nu är den ungefär vad jag har längtat efter ett bra tag. Jag lämnar inte hemmet utan min iPod Touch.

Andra bloggar om: recension, ipod, touch, ipod touch, apple, itunes

Som första anhalt i några sajter som jag kommer att rekommendera framöver som nog alla går att bunta ihop i “web 2.0“-hypen (bjäk) så kommer FunBeat. Det är egentligen alltför tidigt för mig att säga något om sajten eftersom jag gick med för någon dag sen, men det ser lovande ut.

Men vad är det då?, undrar ni…

Träningsdagbok, typ. Man kan registrera träningspass och säga hur det gick, och även dagsnoteringar som t.ex. vikt, vilopuls och så. Men för att vara riktigt web 2.0 så måste det vara någon communitykoppling. Eller hur, definitionsråttan?

Definitionsråttan: Ja!

Den främsta communitykopplingen är att man kan skaffa “träningskompisar” som är andra medlemmar på samma sajt. Då får man följande se hur mycket de har tränat de senaste veckorna, vem som “leder topplistan” och så… Det finns även ett stort diskussionsforum.

Förutom communitydelarna - som nog är ganska standard, så går det att sätta upp personliga mål som sajten då “trackar”. Det går att rita in träningsrundor på Google Maps och få statistik på ens träning. Kul.

Andra bloggar om: funbeat, träning, community, communities, web2.0

Det finns två sorters ringsignaler på mobilen. De som är ämnade för att spelas upp när någon ringer till en, och de som är ämnade till att användas som väckningssignaler. Vilka som är vilka brukar vara rätt enkelt att inse; De som är lugna, de som låter som väckarklockor eller de som innehåller fraser som “good morning” är väckningssignaler.

Om svårväckta personer väljer att använda “uppringningssignaler” som väckningssignaler är deras val. Detta är ett fritt val.

Det är inte fritt att använda väckningssignaler som uppringningssignaler.
Att väckas på morgonen uppfattas ofta som något ångestskapande - det är helt enkelt inte kul att behöva gå upp på morgonen när det är alltför tidigt och mycket varmare i sängen än i resten av sovrummet. Så den känslan många känner när de hör sin egen väckningssignal är inte något positivt.

När någon ovetande själ väljer att ha en av standard-väckningssignalerna som uppringningssignal och den ovetande själen befinner sig i närheten av en person som har samma signal som väckningssignal, samt när det ofta ringer till den ovetande själen så mår den andra personen psykiskt illa. Vem vill bli påmind om att behöva vakna när det är mitt på dagen?

Så. Skottpengar på sådana personer. Välj rätt ringsignal för helvete! Hut och hyfs.

Andra bloggar om: ringsignaler, mobiltelefon, mobiltelefoner, väckningssignaler, hut, hyfs, skottpengar

Nu är jag med i FON-nätverket. Jag fick min gratis wlan-router i förrgår och kopplade in den - och det var allt. Smidigt.

Så: Alla som är med i FON-nätverket kan surfa gratis utanför min lägenhet, på Norregatan 3 i Malmö. Ni andra kan surfa också, men måste betala lite pengar.

Andra bloggar om: wlan, malmö, gratis, fon, fonero

Nu är det lugnare vatten igen. Piratskeppen överlevde anfallet och kom tillbaka med fler och större styrkor. Ingen är förvånad, och jag har fått för mig att jag måste kommentera läget:

• Medierna har verkligen varit på piraternas sida. Det kan inte vara lätt att vara polis, Bodström eller åklagaren som godkände tillslaget idag. Då det inte dröjde mer än några dagar efter nedsläckningen till allt var tillbaka (någorlunda) som det var innan, så kan bara resultatet bli att: Hur mycket pengar som helst gick upp i rök och fildelarna kan fortfarande dela filer.
• Ett (film och musikbolagens) särintresse startade hela maskineriet, och många oskyldiga blev drabbade. Detta, om något, är verkligen förskräckligt och jag hoppas att någon högt uppsatt blir tillsagd att “så här får du inte göra, maktmissbrukare.”
• JO-anmälningarna haglar in. Är vi ett land med både kung och president?
• Närmare “Robin Hood” kan det inte bli. Robin Hood (aka Pirate Bay m.fl) tar från de rika (skivbolagsdirektörerna) och ger till de fattiga (människorna). Det är ett krig mellan myndigheterna, som har lagen på sin sida, mot ungdomarna, som har internet på sin sida. Tre internet är störra än fyra lagar.
• Alltid kommer det personer som vill dra nytta av tillfället och förstör. Polisens hemsida, och nu även regeringens, har blivit attackerade av ren vandalism. Piratbyrån tar avstånd. Detta suger.
• Hugger man av ett huvud av en hydra växer det ut sex nya.

Det här var gratis underhållning under helgen. Hmm… och även en gratis reklamkampanj för The Pirate Bay. De som inte visste om dess existens före tillslaget vet absolut om den nu.

Andra bloggar om: fildelning, piratebay, thepiratebay, the pirate bay, piratbyrån, pirater

It has happened before, and it happened again. Ctrl-X, Ctrl-C are far too close to each other and if the finger happens to land just between the keys, the magic combination will destroy the beautiful environment of perfectly ordered buffers that you have opened from various places - and it will take time to restore it to what it was. If you were lucky, you had just typed something and not saved yet, which will make emacs ask you, but if not… then it exits silently and laughs at you.

There are some solutions to this problem, and the best one IMHO is this one that I found while browsing the google groups:

(global-unset-key “\C-x\C-c”)
(global-set-key “\C-x\C-c” ‘confirm-exit-emacs)
(defun confirm-exit-emacs ()
“ask for confirmation before exiting emacs”
(interactive)
(if (yes-or-no-p “Are you sure you want to exit? “)
(save-buffers-kill-emacs)))

Put this in your ~/.emacs and do a “M-x eval-buffer” to make the changes come into effect.

Andra bloggar om: emacs

Ett av mina vardagsintressen är TV-serier. Men glöm bort allt vad svenska såpor heter - jag är kräsen. En bra sak med TV-serier jämfört med filmer är att man kan se dem när man har bara har *lite* tid över… en film tar trots allt ett par timmar och kräver en helt annan uppmärksamhet än vad tv-serier vanligt vis kräver.

De serier jag följer nu är: (varning, värdelöst vetande)

• Lost
• Battlestar Galactica
• Alias
• Stargate SG-1
• Stargate Atlantis
• The 4400
• Prison Break
• Invasion
• … (jag har nog glömt någon)

De flesta av dessa sänds inte ens i Sverige och när de väl sänds så är vi många säsonger efter de i USA. Nu måste jag faktiskt säga att i och med Lost och The 4400 så har våra svenska kanaler börjat köpa in högkvalitativa TV-serier tidigt - med Lost ligger vi mindre än en halv säsong efter!

Men iaf… Min tittarstil skiljer sig från hur TV4 och de andra vill: Jag vill se mina TV-serier när jag känner för det och gärna beta av en sisådär 3-4 avsnitt på en dag. Eller iaf se ett avsnitt per dag på väg till jobbet. Så jag är (tyvärr?) tvungen att ta till metoder som FILDELNING (varning, farligt ord). Om det fanns bättre alternativ så hade jag nog valt dem och de börjar faktiskt dyka upp lite smått… Industrin börjar lära sig

Det är mycket mer bekvämt att knäppa på TVn och bara titta än att behöva jaga upp torrents på INTERNET (varning, farligt ord) - men det är snart på väg att ändra sig! “Nya” tekniker som RSS och torrents går att kombinera på så sätt att ditt torrentprogram kan automatiskt tanka ner nya avsnitt av din favoritserie så att du alltid har det senaste! Oftast bara några timmar efter avsnittet har sänts i USA.

Hur gör man då? Besök tvRSS och skriv in några sökord för att skapa en RSS som filtrerar det du vill titta på. Sedan lägger du in RSSen i ditt favorittorrentnedtankningsprogram (varning, långt ord) och ser till att den automatiskt tankar ner nya saker. Jag är feg och har sagt åt mitt torrentprogram att lägga upp de nya filerna för nedtankning, men att vänta tills jag startar dem manuellt… Det innebär att jag måste klicka på “start” för att godkänna de nya filerna - inte så krångligt trots allt. Jag slipper leta.
För uTorrent (varning, kompetent program), som jag använder så finns en bra beskrivning om hur man gör i detalj.

Så - börja se på TV-serier på ett bekvämt sätt

Andra bloggar om: fildelning, rss, tv-serier, torrents

Subpixel rendering is technology for creating smooth text readable at low sizes on LCD displays. In Windows XP, this is known as Cleartype, but the more general name is “subpixel rendering”. How it works in detailed can be read at the previous link, or at grc.com (a good resource for this topic)

But the problem I was facing today was that even though FreeType gives you a lot for free (using FT_Render_Glyph and specifying FT_RENDER_MODE_LCD), the results are not as pretty as the results from ClearType due to extreme colour fringing. They are actually really ugly, and the solution is to perform a low-pass filter stage after rendering. The FreeType crew is very well aware of this, but thinks that the filtering should be done by the application, but how?

The problem has been explained and solved earlier, but there are few direct approaches. The idea is to look at the neighbour sub-pixels (not pixels as I first thought) and let them impact the value of the subpixel you’re currently looking at. If we want to filter the green part of a pixel in a RGB-screen (look at the images at the previous articles), then we must add some of the colour value of the left subpixel (which is red) and the right subpixel (blue). For even better results, we can expand this to more pixels to the left and right.

Ready for the solution? If we assume that you’ve rendered all your glyphs to a buffer, you can use this (python inspired) pseudo-code to perform a low-pass 5-tap FIR-filter:

; source is the buffer where the glyps are rendered using FT_RENDER_MODE_LCD (not the actual slot->bitmap one though!)
; dest is a buffer as big as the source buffer.

c = (1, 2, 3, 2, 1) ; Use any number you want, but a centered distribution will give better results
c = c / sum(c) ; (1/9, 2/9, 3/9, 2/9, 1/9)

for y in rows(source):
for x in columns(source[y]):
dest[x, y].Red = c[0]*source[x-1, y].Green + c[1]*source[x-1,y].Blue + c[2]*source[x,y].Red + c[3]*source[x,y].Green + c[4]*source[x,y].Blue

dest[x,y].Green = c[0]*source[x-1, y].Blue + c[1]*source[x,y].Red + c[2]*source[x,y].Green + c[3]*source[x,y].Blue + c[4]*source[x+1,y].Red

dest[x,y].Blue = c[0]*source[x, y].Red + c[1]*source[x,y].Green + c[2]*source[x,y].Blue + c[3]*source[x+1,y].Red + c[4]*source[x+1,y].Green

This assumes that the screen has its pixel in a RGB-order. For the edge pixels, where x-1 or x+1 isn’t available, the center pixel (and colour) can be used instead.

You might want to try to play with the coefficients, c, to try other weights.

En sökning på Google efter “siamesisk banan” ger 1 träff, och det är en norsk länk. Söker man på “siamese banana” så får man lite mer träffar (149 stycken, men alla handlar inte om fenomenet), men det är inte mycket. Så vem vet - jag kanske har Sveriges Första Siamesiska Banan! Jag såg att en annan siamesisk banan hade sålts på Ebay för $5, men det är inte värt besväret.
Men jag vågar inte äta upp den Den är ju trots allt muterad.

Nu har jag än en gång bytt bloggprogramvara och nu är det Wordpress som gäller. Det är lite mer dynamiskt och har stöd för en hel del. Jag har en del problem med de gamla bilderna, och så har jag inte orkat ändra defaulttemat än. En sak i taget.
Jag kommer varva med lite engelska inlägg då och då när jag känner för att sprida information som sökmotorer och resten av världen ska kunna hitta. Mest när det gäller programmering, teknologi och annat coolt.

Första inlägget med en ny programvara och den här gången tänker jag inte göra allt själv För det här är trots allt det tredje försöket att få ut lite åsikter, men i de två tidigare försöken har jag mer varit intresserad av tekniken bakom bloggen än innehållet - skevt…

För en riktig datanörd (som jag hävdar att jag inte är!) måste ju självklart göra allt själv. Att installera något färdigt är detsamma som att erkänna att man inte “kan göra bättre själv”, så det gör man inte i första taget.

Den första versionen var en plugin till min då halvkrångliga CMS. Den använda häftiga inneord som XML som parsades i ett PHP-script med den då nyframtagna SimpleXML-modulen… Fina ord, men det gick ut på att den som skrev ett inlägg var tvungen att skriva hela XML-innehållet också - med taggar. Detta eftersom det var mycket roligare att skriva själva programvaran än att skriva en ordentlig webbfrontend så att den gick att använda Hela experimentet föll på det.

Andra versionen är fortfarande tekniskt superb. Det var en ren fotoblogg (nåja, den kunde mer därtill, men …) som gjorde hela bloggen dynamiskt av en katalog med bilder. När jag ville skriva ett inlägg så laddade jag bara upp en bild till blogg-katalogen så blev det ett inlägg där. Smidigt! All information som titel och brödtext hämtades från bildens IPTC-taggar (googla ni!) och om man använde ett program som Capture One Pro så var det en någorlunda lätt uppgift… Men att skriva ett kort inlägg om ingenting och bara genom att använda en webbläsare gick inte. För någon webbfrontend fanns inte Tekniken viktigast där också.

Iaf - Nu har jag installera MovableType och jag har stora förhoppningar om att kunna göra inlägg här på ett smidigare sätt. Trots att det är skrivet i Perl (nu kom tekniknörden fram ur mig igen)