The 3rd Story

Jag glömde bilen på jobbet idag (den är ju så liten!) så jag var tvungen att ta 20:52-bussen till Lund för att sen köra hem den. I det stämningsfulla mörkret så satte jag på min iPod och valde en spellista - och det blev först Eurobeat. Nä, det fungerade inte. Fel musik för fel situation.

Då tänkte jag till och browsade till Charlotte Gainsbourg - 5:55.

Nu tänker säkert vissa “Det här är ju inte din musiksmak” (Skivan heter inte typ “Deep Dance“?), men ack så fel de kan ha. Jag är ombytlig, men jag är ingen allätare. Långt från. Det här är en skiva som man skulle kunna hitta hos Johan och Birgitta till och med.

Hur hittade jag den då? Den är ju liksom inte ny (kom 2006). Jo, mina favoriter Air har varit med på ett hörn, och det hörs verkligen i vissa låtar… riktigt bra “sound”. För jag kan vara genreöverskridande, bara de “vet vad de gör” och om det märks. Är Air med så är det så. (Nåja, jag är jag inte så nöjd över Pocket Symphony, men men …)

Rekommenderas. Ni har säkert hört The Songs That We Sing redan. Eller titellåten? (finns mer på Youtube om ni söker lite)

Andra bloggar om: musik, charlotte gainsbourg, air

Det finns vissa saker jag är “anti” - mest för sakens skull. Linux kan inte vara så extremt mycket bättre än Windows. En iPod kan inte vara så extremt mycket bättre än en vanlig MP3-spelare - den ska ju ändå bara spela musik. Försök göra det på så många olika sätt.

Nu har jag en iPod och har insett att den faktiskt är så bra som det ryktas. Fan också.

I mer än ett och ett halvt år så har jag väntat på att Apple ska släppa sin touchscreen-ipod (det ryktades[1] en[2] hel[3] del[4] vid den tiden). Nu har de äntligen fått tummen ur och producerat något som nästan var vad jag hade hoppats. Mindre utrymme, men å andra sidan wifi och en webbläsare.

Och det är den bästa mp3-spelare jag har ägt. Nåja, det är inte så himla svårt att slå. Mina tidigare har mest varit av USB-sticka-typ, men jag har även haft en lite mer avancerad multimediamaskin som jag bar omkring på ibland.

Så, vad är så himla bra med den då? (som om ni inte kan googla upp en sån här lista ändå)

• Interfacet. Man ler inom sig när man använder det. Det är så smidigt. Superenkelt att navigera till den låten man vill spela och mysiga funktioner kommer ihåg vilka tv-serie-avsnitt du har sett och tar bort dom vid nästa synkning för att kasta in ett nytt.
• Skärmen. Att se på TV-serier är inget problem alls, och processorn verkar vara häftigare än på min K800i så den klarar av högre bitrate. Visst, man måste fortfarande transcodea så det är fortfarande sugigt.
• Wifi. Webbläsaren är faktiskt kompetent och jag kunde till och med kolla jobbmailen från den. Youtube och iTunes Wifi Store är också roliga saker, men … Wifi är fortfarande för ovanligt så jag tror inte jag kommer att ha nytta av det utanför hemmet.
• Halvt om halvt: Utrymmet. 16 GB är faktiskt väldigt mycket för att vara flash-minne, men … Med en musiksamling på 60-70 GB så känns det som en begränsning. Nu behöver jag ju inte ha med mig mina 10 GB julmusik varenda dag, så det går ju att prioritera lite.
• Halvt om halvt: iTunes. Det finns saker jag inte tycker om med det, så som att den har _ett_ sätt att organisera låtarna, och det är inte så jag vill ha det. Men det går att ställa om sitt arbetsflöde lite och göra lite inställningar … Kompromiss. Men å andra sidan så tankar den ner podcasts och fixar Album Artworks åt mig, så på det stora är jag nöjd. Jag får blogga separat om hur jag har gjort med iTunes.
• Repfri skärm. Hoppas jag.

Dåliga saker dårå:

• Storleken. Jag skulle inte vilja göra skärmen mindre, men den är lite otymplig att ha i framfickan. Det går, men … Det är tur att den är tunn iaf.
• Laddningen. Man måste ha en PC med drivrutinerna installerade, dvs Itunes modell nyare. Finns inte till Windows 2000. Sug. Köpa en extern laddare? Jo, det blir väl det…
• Batteritiden. 22 timmar musik och 5 timmar video. Bättre än min bärbara och jag har väl inte sett några andra musikspelare som har mer, men jag vill ha mer ändå. Och jag är kund och har alltid rätt.
• Hörlurarna. Såklart. Vad hade ni förväntat er? Jag kan inte förstå varför så många använder originallurarna. För att de är vita? Måste vara det.

Jag har haft leksaken i typ en vecka så jag får väl se vad jag tycker om den efter en månad eller två. Men just nu är den ungefär vad jag har längtat efter ett bra tag. Jag lämnar inte hemmet utan min iPod Touch.

Andra bloggar om: recension, ipod, touch, ipod touch, apple, itunes

Googlar man efter “matlagningsapati” får man ingen träff alls. Lite kul.

Någon har gjort inbrott i min kyl och frys och snott allt av intresse. Det enda som lämnades kvar är några paket djupfrysta örter, massa öl (konstig tjuv) och alla dom där extremt udda ingredienserna som man köper när man ska göra något överambitiöst, men som aldrig använder mer igen.

Lösningen är att ta mig själv i kragen och börja laga mat på riktigt igen. Så nu följer en lista över “basmat” som jag planerar göra:

• Ett storkok köttfärssås. Så man klarar sig några månader.
• Pastagratäng med spenat. Jag har spenaten i frysen till och med.
• “Festlig köttfärsrulle” (receptet finns inte online)
• Några pajer
• Fläskpannkaka med purjolök
• … (fantasibrist)

Vad föreslår ni? Jag har listat mat som går jättebra att frysa, för jag behöver samla på mig lite sån’t… Jag har också planerat att göra en god risotto (Johan skickade mig ett recept), men det är nog inte så tacksamt att frysa in?

Kom med förslag!

Andra bloggar om: matlagningsapati, matlagning, mat, recept

Som första anhalt i några sajter som jag kommer att rekommendera framöver som nog alla går att bunta ihop i “web 2.0“-hypen (bjäk) så kommer FunBeat. Det är egentligen alltför tidigt för mig att säga något om sajten eftersom jag gick med för någon dag sen, men det ser lovande ut.

Men vad är det då?, undrar ni…

Träningsdagbok, typ. Man kan registrera träningspass och säga hur det gick, och även dagsnoteringar som t.ex. vikt, vilopuls och så. Men för att vara riktigt web 2.0 så måste det vara någon communitykoppling. Eller hur, definitionsråttan?

Definitionsråttan: Ja!

Den främsta communitykopplingen är att man kan skaffa “träningskompisar” som är andra medlemmar på samma sajt. Då får man följande se hur mycket de har tränat de senaste veckorna, vem som “leder topplistan” och så… Det finns även ett stort diskussionsforum.

Förutom communitydelarna - som nog är ganska standard, så går det att sätta upp personliga mål som sajten då “trackar”. Det går att rita in träningsrundor på Google Maps och få statistik på ens träning. Kul.

Andra bloggar om: funbeat, träning, community, communities, web2.0

Igår köpte jag första avsnittet, Sam & Max - Culture Shock, och spelade igenom igår och idag. Uppföljaren till kultspelet levde faktiskt upp till en hel del av mina förväntningar. Grafiken, som nu är i 3D, var snygg och lekfullt tecknat. Humorn, som är den viktigaste ingrediensen, var av hög klass och stilen på kommentarerna som både Sam och Max slänger ur sig kändes igen från förr.

Det enda jag kan klaga över var att det var lite för enkelt. De flesta lösningarna var lite väl uppenbara - något som jag inte tror originalet hade. Det var ett tag sedan jag spelade det (mental note: Spela om Sam and Max - Hit the Road) men även om jag har blivit äldre sen dess, så innehöll det spelet fler “framkrystade” lösningar, som först i efterhand var logiska, men som jag knappast hade kommit på själv.

På den gamla goda tiden så var en del lösningarna så svåra så man kunde hålla på i dagar med att lösa en enda gåta. Internet fanns inte på den tiden, så den enda hjälp man kunde få var från “fusk”-delen av tidningen High Score. Det var tider det. Nu finns det walkthrough på internet, men till just det här spelet behövs det nog inte.

Det nya “Sam & Max” görs i sex avsnitt där man kan köpa varje separat eller hela säsongen. Det har hittills getts ut tre (snart fyra) och de släpps med en månads mellanrum. Rätt smart affärsidé. På så sätt kan man få in kapital i kassan trots att hela spelet inte är färdigskrivet än.

Nu blir det att köpa resten av säsongen också. Förresten, när kommer efterföljaren till Day of the Tentacle? Snälla?

Det finns en recension på DN om spelet också som kan vara kul att läsa.

Andra bloggar om: sam & max, sam and max, datorspel, recension, day of the tentacle

Nu är jag med i FON-nätverket. Jag fick min gratis wlan-router i förrgår och kopplade in den - och det var allt. Smidigt.

Så: Alla som är med i FON-nätverket kan surfa gratis utanför min lägenhet, på Norregatan 3 i Malmö. Ni andra kan surfa också, men måste betala lite pengar.

Andra bloggar om: wlan, malmö, gratis, fon, fonero

Ser ni vad det är? Ja, en vanlig gågata i Malmö. Men vad är de vita prickarna? En fågel som har ätit laxerande medel? En inkompetent målare?

Nä, det är nedtrampade tuggummin som idioter i Malmö kastar på marken i hopp om att de ska gro och växa upp till fina tuggummiträd. Newsflash: Det kommer aldrig att hända!

Så sluta smutsa ner min stad. (Jag står bakom nödslakt av nedskräpare)

Andra bloggar om: nedskräpning, tuggummi, nödslakt

Herrmiddag (nåja, Jonas byttes ut mot Birgitta) igen och dags för mig att fixa efterrätten, och har jag någonsin gjort någon besviken på en efterrätt som man fortfarande är hungrig efter att ha ätit?

Receptet hittade jag på Arlaköket, men jag bytte ut Bukon mot ICAs creeme cheese light och använde någon light-variant av digestivekexen också. För att komponsera så valde jag en choklad med högre kakaohalt - det får ju inte bli för fattigt när man gör en cheesecake

Den smakade ännu bättre dagen efter då smakerna verkade ha blandat sig och då den var ordentligt kyld. Den bör alltså helst göras ett antal timmar före den ska serveras.

Andra bloggar om: recept, cheesecake, choklad

It has happened before, and it happened again. Ctrl-X, Ctrl-C are far too close to each other and if the finger happens to land just between the keys, the magic combination will destroy the beautiful environment of perfectly ordered buffers that you have opened from various places - and it will take time to restore it to what it was. If you were lucky, you had just typed something and not saved yet, which will make emacs ask you, but if not… then it exits silently and laughs at you.

There are some solutions to this problem, and the best one IMHO is this one that I found while browsing the google groups:

(global-unset-key “\C-x\C-c”)
(global-set-key “\C-x\C-c” ‘confirm-exit-emacs)
(defun confirm-exit-emacs ()
“ask for confirmation before exiting emacs”
(interactive)
(if (yes-or-no-p “Are you sure you want to exit? “)
(save-buffers-kill-emacs)))

Put this in your ~/.emacs and do a “M-x eval-buffer” to make the changes come into effect.

Andra bloggar om: emacs

Det händer inte ofta att man hittar en hemsida där man verkligen måste läsa om allt… Men nu hände det. Det är improv everywhere (wikipedia) som är ett sorts community med personer som träffas lite ibland och gör olika uppdrag i New York. Uppdragens karaktär varierar, och här är en del:

• Runt 50 personer klädda i blå pikétröja och khakifärgade byxor träffas och går in på Best Buy, som är en stor elektronikkedja i USA. Som ni kanske har gissat så har de anställda där exakt samma klädsel! Men iaf: De går runt på olika våningar vid olika avdelningar och hjälper besökarna om de frågar efter något, men svarar också att de inte jobbar där om någon frågar. [1]
• Ett stort antal personer (60) går in i en bokaffär och lägger ifrån sig sin ryggsäck, som man alltså måste göra där. Efter ett tag börjar mobiltelefonerna i ryggsäckarna att ringa… ibland alla på en gång (vilket ljud!) och ibland i turordning efter ringsignal. De anställda blev lite skrämda [2]
• Några personer på ett Starbucks-café upprepar en 5-minuters sekvens under en hel timme. Besökarna börjar kommentera och de anställda undrar vad som händer. [3]

Över 50 uppdrag har gjorts - alla väldokumenterade - och jag rekommenderar verkligen att ni läser om det här. Jag önskar att något liknande hände i Sverige och gärna i Malmö/Lund, för det hade varit så kul med lite organiserade practical jokes i stela Sveriga

Andra bloggar om: improv everywhere, practical jokes, komedi, internetfenomen, flash mob, spex