The 3rd Story

Trots att jag var relativt seriös och tillagade en grytstekt kyckling på förmiddagen så kände jag inte för att ha den till lunch (orkade inte göra sås och koka potatis…), så istället blev det en tur till Subway. För jag var tvungen att lämna lägenheten också…

Konversationen gick något i stil med:

- Vad vill du ha för någon dressing?
- Honungssenap… och gör den till ett meal också. Med en double chocolate chip cookie.

- Det blir 59 kronor.
- Ajusdetja, jag har nog lite rabatt på det här kortet (visar fram mitt träningskort)

(hon vänder sig till sin kollega)
- Hur gör man med det här?
- Såhär (pill pill pill på kassaapparaten)
- Så, då det blir 61 kronor

Det kanske var helt logiskt egentligen. Varför skulle mitt träningskort ge rabatt på snabbmat? De borde straffa en istället, och det kanske var det som hände? Visa kortet och du får betala två kronor mer, samtidigt som du kanske får lite sämre samvete…

(Disclaimer: Jag tog faktiskt en av de nyttigare subbarna med Sprite Zero till, så lite nyttig var jag väl trots allt…)

Andra bloggar om: subway, rabatt, skräpmat, träning

Jag har klagat lite för min bekantskapskrets över att musikutbudet i omklädningsrummet på mitt gym har varit mycket begränsat. Det kanske har varit runt fem låtar som har gått runt i en oändlig slinga, med undantaget att jag _alltid_ råkade ut för att få genomlida Enya - Amarantine. Jag hade inget emot den låten innan jag blev utsatt för denna terror bör jag tillägga.

Det kan faktiskt vara trevligt att höra samma låt hela tiden. På studentpuben Herrgår’n så spelar de alltid Where Everybody Knows Your Name (från Cheers) i herrtoaletten. Det är nog ingen som klagar över det. Alls.

Innan jag hann dra iväg ett mycket kryddigt mail till Forum så hann de dock byta (såklart). Så nu är det en evig slinga hissmusik (se Muzak - ett nytt ord för mig) med ett piano och lite andra instrument som kör en kort slinga ackord och en gitarr som spelar lite som den vill. Jag vet inte än var låten börjar och sluta, men en vacker dag tänker jag vänta tills jag hör ett litet litet gap.

Intresseklubben noterar eller så.

Andra bloggar om: forum, forumlive, malmö, hissmusik, enya, muzak, cheers, herrgår’n, hg, intresseklubben

Jag har nämnt det många gånger förr, men det tål att repeteras: De enda som ger ordentlig service i Sverige är utlänningarna (eller vad man ska säga för att låta politisk korrekt - vilket jag ändå inte strävar efter). I lördags kväll kom jag hem från min efterlängtade treveckorssemester (mer om den sen) och i söndags så tänkte jag fixa en del saker som jag inte hade lyckats lösa under semestern.

En av de sakerna var att klippa mig. En söndag? Det går ju inte.

Nä, inte i centrala Malmö där jag bor. Där finns det bara fina frisörsalonger som försöker tävla med varandra i hur mycket man kan ta ut för en kvarts klippning (jag har en enkel frisyr, så timkostnaden brukar landa på runt tusenlappen). Men vid Möllevångstorget lever Malmö även på vilodagen.

Klippning för 100 kronor? Trevligt. Han gjorde ett bra jobb också så han fick en tjuga extra.

Var kan man gå för att få mat en nyårsdag? Vilken pizzeria som helst nästan. Service.

Andra bloggar om: frisör, malmö, service

Nu är jag med i FON-nätverket. Jag fick min gratis wlan-router i förrgår och kopplade in den - och det var allt. Smidigt.

Så: Alla som är med i FON-nätverket kan surfa gratis utanför min lägenhet, på Norregatan 3 i Malmö. Ni andra kan surfa också, men måste betala lite pengar.

Andra bloggar om: wlan, malmö, gratis, fon, fonero

Ser ni vad det är? Ja, en vanlig gågata i Malmö. Men vad är de vita prickarna? En fågel som har ätit laxerande medel? En inkompetent målare?

Nä, det är nedtrampade tuggummin som idioter i Malmö kastar på marken i hopp om att de ska gro och växa upp till fina tuggummiträd. Newsflash: Det kommer aldrig att hända!

Så sluta smutsa ner min stad. (Jag står bakom nödslakt av nedskräpare)

Andra bloggar om: nedskräpning, tuggummi, nödslakt

“Droger är en inkörsport till kriminalitet” har jag hört. Men jag har alltid undrat var den där inkörsporten verkligen låg. Nu vet jag.

Andra bloggar om: foto, malmö, inkörsport, droger, kriminalitet

Dagens korta reflektion (tänkte skriva om Skånetrafiken, IKEA, pepparbiffar och chokladmuffins, men jag väntar med det)

Det ska tydligen vara idol-audition imorgon. För ungefär ett stenkast från där jag bor så har det redan börjat köas med sovsäckar och sånt… Hmm.. Kanske borde ställa upp och se hur utskrattad man kan bli? För det är ju verkligen det här jag vill bli känd för.

Det är synd att ingenjörer sällan blir kändisar. Även om jag inte personligen vill bli känd så tycker jag inte om att inte få välja.

Jag är ingen van bussåkare. Under hela min barndom (eller tja… ända tills jag flyttade hit ner) så har jag hellre cyklat än åkt buss. Till gymnasiet (dvs under 3 år) så åkte jag väl buss … erm… 0 gånger? Trots att det låg 5 km bort. Men nu ligger jobbet lite väl långt bort, och att åka buss har sina fördelar. Dels så kommer man fram någorlunda utvilad (inte utpumpad iaf) och så hinner jag se ett halvt avsnitt av t.ex. Prison Break åt vardera håll för det tar ungefär 20-30 minuter att åka mellan Lund och Malmö.

Men idag när jag gick på 171:an så slapp jag betala (inte för att jag slapp - jag kör ju med månadskort), för kortläsaren fungerade inte. Väl ute på motorvägen så insåg vi att det fanns fler saker på bussen som kunde fungerat bättre. Som gaspedalen.

Bussen åkte långsammare och långsammare och till slut så körde busschaufförinnan (?) till vägrenen på motorvägen och sa till alla att “Jag ska bara slå av huvudströmbrytaren för att se om det går fortare”.

Jag insåg aldrig logiken i det påståendet.

Det gjorde inte huvudströmbrytaren heller, för inte gick det mycket snabbare. Resten av motorvägen kördes fram i runt 30km/h och jag hann den här gången se ett helt avsnitt av Battlestar Galactica. När vi kom fram till Lund så fick vi byta buss.

Igår “vann” jag två eller tre mattor på auktion. Sådana där orientaliska handknutna saker från ett främmande land och som folk inte associerat med party. Men de är snygga och kommer att passa bra i min lägenhet på de områdena av den som jag vill ha “klassisk”.

Det finns en snygg matta som jag vill köpa till min moderna del av lägenheten. Men den är dyr

Lördag och jag gjorde väl en hel del av vad jag sa att jag skulle hinna med.

Två mattor blev det till min lilla (stora) hall - nu kan jag gå med skor utan att vara rädd för att smutsa ner parkettgolvet. Sedan blev det en jakt på skohyllor - och trots att jag besökte 6-7 butiker så hittade jag ingen jag var verkligen nöjd med. Ett problem är väl att jag helst skulle vilja att den var 120cm lång… och det är få som uppfyller det kravet.

När jag gick på stan så kom jag ihåg att Mathias hade tipsat mig om ett espressoställe som heter Solde och som skulle vara riktigt bra. Och det var det. Nu är jag ingen finkännare på kaffe (än), men den cappucino som jag beställde var väldigt god. Och vacker också - här är en bild:

Fin latte-art. Och det är kanske inte så konstigt för enligt några forumposter så är det två avhoppare från ett annat café varav ena ska vara en latteartvärldsmästare (långt ord). Det var ett litet café och de hade nog nyss öppnat för inredningen … var inte klar än Men det ser mycket lovande ut och jag ska absolut komma tillbaka. Jag måste ju prova deras espresso.

En liten dröm jag har är att - när jag är ekonomiskt oberoende - starta min egen coffeeshop. Jag har en del bra idéer på inredning, atmosfär och andra roliga saker som jag faktiskt tror på. Det kan nog bli ett helt nytt bloginlägg om det här senare.

Ingen apple-nyhet än :/

Jefla Malmö.

På radion igår så rapporterades det om polacker som lockas med jobb, men tvingas att stjäla. Tydligen så var det en handfull familjer i Malmö som organiserar det hela - idioter. Men jag tänkte inte så mycket på det, och satte på min kaffekokare igen.

Johan och Birgitta hade lånat min bil under helgen, och som tack så skulle de fylla upp tanken och parkera bilen på samma gata som jag bor - en liten gata i centrala Malmö som brukar vara lugn, förutom alla lastbilar som kör förbi varenda morgon på väg till ICA för att lämna varor. De återlämnade bilen vid ~15 (skulle jag tro).

Bensinmätaren ville inte riktigt vakna när jag skulle köra från bostaden på väg till jobbet klockan 0730 på morgonen, men jag tänkte väl att Johan bara hade glömt bort att tanka - lätt hänt. Men inte ska väl bilen dra 50 liter (en full tank) på bara 50 mil? NÄ, FÖR NÅGRA JÄVLA IDIOTHELVETEN (ursäkta) SLANGADE ALL BENSIN FRÅN MIN STACKARS FÖRSVARSLÖSA BIL.

Vilken värld lever vi i egentligen? Nu vill jag __verkligen__ ha kameraövervakning exakt överallt på de publika utrymmena i centrum. De som nämner något om “personlig integritet” kan självdö. Ni har säkert bara något själv att dölja. Det här kommer kosta mig runt 600 kronor och har inneburit att jag knappt vågar parkera bilen vid min bostad längre… APOR.

Jag skulle verkligen vilja sätta ut en fälla nästa gång… En webbkamera, ett hagelgevär och lite smart bildigenkänning. Men det är ju olagligt så jag avstår. Jag har fått en del andra tips genom frenetiskt googlande - som att låta vanliga tankhålet leda till en tank med farliga saker och att ha ett annat tankhål till riktiga tanken, så att när APJÄVLARNA slangar så får deras bil skit i sin tank som gör att bilen exploderar (eller bättre).

(notera att jag ingenstans nämner att det var just polacker som gjorde detta. Två helt olika paragrafer.)

Dagens höjdpunkt är iaf denna signatur som jag hittade på slashdot: “The problem with Wikipedia is that it only works in practice. In theory, it can’t possibly work.” Wikipedia är bra.

En annan höjdpunkt var att läsa om 76-åringen som åtalas för nedskräpning och måste böta (den enorma summan) 100 kronor. Jag står på hennes sida! Har man väl tagit sig till en återvinningsstation så *vill* man göra något gott för miljön. Om nu kommunen vill förhindra detta så är det väl deras problem? Ge och ta, liksom.